Swich

Den underbara känslan när hela armen dunkar, när saknaden är dövad och tomheten inte är lika tom. När ensamheten känns lättare att klara av när livet är lite lite bättre för en stund de enda som behövs är nått vasst och swich! swich! swich! swich! swich!... Smärta... allt blir lättare och du överlever. FÖRLÅT jag vet de finns annat som hjälper men inget hjälper lika bra just nu...

Jag, Jerry, den där själen i den där fula kroppen, den där saken som ingen riktigt står ut med i längden och som är fel. Den där instängda själen i en kropp som inte gör någon nytta, den är ju bara ett skal. Med smärtan vet du att du lever eller vet du? När allt tar slut? eller börjar? eller jag vet fan inte och nu Saknar jag igen nu är tomheten tillbaka och allt är svart för dunkandet har slutat i armen och nu är de bara röda sträck på en vit arm.

"FUCK let me be!" eller... vill krama vill vara nära.. men vill du? vill någon? står någon ut med mina demoner?... vet redan svaret Nej för de är just de dom vill göra de outhärdligt för de som kommer nära mig de som vill men Jag vill. Ord ord ord vill höra orden men inte orden SAKNAD! TOMHET! ENSAMHET! DÖD! BLOD! RAKBLAD! men de är dom som styr mitt liv. Så fort man säger nej till det som kommer det varför är det så? okej de är la bra då men man undrar ibland varför, varför just jag?

Zebra randiga armar. NEJ NI FÅR INTE! men jag är jag och jag vill egentligen inte och vet att de inte är bra men men men de blir så ändå även fast jag säger att ni inte får. Sitter hemma... inga sms, inga svar, mobil som är tagen och vissa faller upp... andra faller ner. Ni betyder så jävla mycket och förlorar jag er förlorar jag mig själv, fast de kanske jag redan gjort?
//<3Jerry