Ingen dans på rosor

01:30
021208
Kan inte sova, jag är trött men jag kan bara inte. Försöker läsa, Änglarnas syster, det går inte, min hjärna vill inte fungera. Jag var hemma och var sjuk idag (Måndag) förkyld som fan och fortsätter det så här kommer jag nog tyvärr inte köa. Dagen började med att jag vaknar och mår piss (Fysiskt) jag ringer och sjukanmäler mig och sover vidare, eller halvsover och smsar på Freja ett tag innan jag somnar helt. När jag vaknar igen vid halv ett känner jag inte bara att jag mår fysiskt dåligt utan även psykiskt. Helt enkelt en blä dag tar sin början. Freja vill inte var som jag var mot dig, vill inte vara jobbig. Det enda som är vackert på mig är mitt blod och tyvärr blev mina armar randiga igen. Men hur dåligt jag än mår så lyckas hon alltid få mig att le, få mig att må bättre igen och jag hoppas att du vet hur sjukt mycket du betyder <3

Så nu ligger jag här och skriver, mobilen ligger bredvid mig helt död, hon sover och tillsammans med henne är all min kärlek. I rummet bredvid, min brors rum, ringer en mobil, någon som vill prata med honom. Min mobil ringer aldrig, ingen som vill prata med mig. Det är kallt här, jag fryser även fast jag har både täcke och filt på mig. Det är en kyla som inte kan dämpas av värme, en kyla som är inombords, en demon och demonens namn är saknad. Den hemskaste av demoner är det, den som sliter sönder än inuti totalt, den som gör livet svårt att leva, den som finns där så fort inte du är nära. Ni har kanske förståt att detta är ett väldigt personligt inlägg. Jag skiter fullständigt i om ni kommenterar eller inte, mitt sjuka liv är ändå inte värt att uppmärksammas.

En sak vill jag att världen ska veta Freja och det är att Jag älskar dig. Vad ni andra tycker spelar ingen roll för det är två sjuka mot världen. Så tyck vad ni vill, säg vad ni vill, det kommer ändå aldrig att skada oss.

Livet är ingen dans på rosor men du gör det värt att leva<3
//Jerry Andersson