Mitt namn är Markus Theodor Nott men jag kallas Mark. Jag föddes i staden Bradford, West Yorkshire den 18 oktober 2005. Det hände inte så mycket i början av mitt liv, jag var en liten skit unge som alla andra.. Eller jag var inte alls som alla andra, jag var renblodig. En av få som fanns kvar. Min far är Theodor Nott, son till dödsätaren och min farfar Mr. Nott. Min mor heter Mary Rosier dotter till Evan Rosier och Elladora Burk. Som ni kanske ser är min släkt inte den finaste, eller enligt dem är dem väldigt fina och renblodiga men dem är även dödsätare vilket gör att en kille med mitt namn och mitt blod kan ha det svårt att skaffa vänner. Vi kanske ska återvända till mitt liv? När jag var sex år gammal dog min mor, eller ja hon tog självmord. Det är i alla fall vad ministeriet säger men det fanns saker som inte stämde in och jag tror att det var någon som ville hämnas på familjen Nott som gjorde det.
Efter att min mamma dog så uppfostrades jag av min far, vi flyttade till Wales där jag från sex års ålder växte fram tills att jag var elva. Jag spenderade alltså fem år på världens regnigaste plats. Det var en helt underbar barndom.. ironin är slående här. Jag saknade min mamma och jag gjorde det inte lätt för mig pappa som verkligen gjorde sitt bästa för att uppfostra mig till att inte bli en galen renblodig trollkarl som vill hämnas sin mors död. Jag vet inte om han lyckades än för jag kan fortfarande vakna mitt i natten efter att ha sätt min mamma hänga där i köket. Jag såg det aldrig på riktigt men min fantasi har skapat en bild som ger mig mardrömmar ibland. När jag var elva fick jag självklart ett brev från Hogwarts som meddelade att jag hade kommit in på skolan min far gick på under en av de svåraste tiderna skolan upplevt. Jag blev glad och reste nästan direkt till London för att inhandla mina skolgrejer vilket var en lätt så då Elladora hade skänkt familjen Nott en hel del pengar.
Den elfte september klev jag ombord på Hogwartsexpressen, spenderade hela resan själv och sedan när vi åkte båtarna över sjön och såg Hogwarts blev jag förstummad över synen av detta magnifika slott. Sorteringsceremonin gick fort för min del, efter en stunds väntan var det min tur och det tog inte långtid för hatten att ropa ut Slytherin! Jag blev alltså sorterad in i Slytherin, inte precis en överraskning med tanke på mitt blod och min släkt. Som jag sagt tidigare så var det inte lätt för mig att skaffa vänner på grund av mitt släktnamn. Det var associerat med dödsätare och Voldemort, vilket inte många gilla, inte ens de i Slytherin gillade det fast det fanns så klart andra så som Malfoy. Vi var lika gamla jag och Malfoy men jag gillade honom aldrig, han hade sin grupp av vänner som hängde runt honom medan jag satt ensam i biblioteket och läste. Det var ett tufft år på Hogwarts för mig och jag umgicks faktiskt inte med någon alls under hela första året utan jag blev en ensamvarg, en mystisk kille som var smart, snabbtänkt och obarmhärtig mot dem som stod i min väg.Jag spenderade loven hemma hos min far i Wales och för dem som tycker att jag pratar med en del walesisk dialekt är för att dialekten sätter sig när man bor där i fem år. Loven var den bästa tiden under första året på skolan för då fick jag vara hemma och slippa alla nedtryckande hårda blickar. Jag umgicks med några mugglare som var i min ålder på loven, för vi var den enda trollkarlsfamiljen i byn. Visst låter det hemskt, en Nott som umgås med mugglare. Detta slutade jag med efter att vi hade flyttat tillbaka till Bradford, den flytten återkommer jag till senare. För att avrunda denna del av historian så ska jag säga att jag lärde mig massor under mitt första år och jag pluggade in så mycket olika förhäxningar och förbannelser jag bara kunde för att på den sista dagen av terminen förhäxa tio stycken elever som hade varit dem som trackat mig mest.
