Är vi en lek som du kan spela, other and other againe? Är vi värdelös skit som du slänger och sliter med, som du leker med för att sedan dumpa och ge upp för att livet blev lite jobbig? Du är överkänslig och sjukligt svartsjuk på allt som inte är du. En stuga utan ström mitt i Norrlands djupaste skogar, där hade du gärna satt mig så du kunde leka med mig när det passar dig.
Det är vidrigt och fel och jag vet inte hur vi kan kalla det här ett förhållande och le och skratta som om allt var bra, för allt är verkligen inte bra. Vi faller ner ner ner och vi har gjort det ett tag men snart, snart träffar vi botten och då finns det ingen steg upp och vi kan inte flyga. Ett hopplöst fall på väg ner i ensamhet och Gud vet vad.
Ge upp eller kämpa? Jag vet fan inte vad som ska till för att detta lilla helvete ska bli en himmel man kan leva i.
