Death is in love with us

Fan man börjar längta till M13 nu! Jag älskar artworken på detta kortet, helt underbar och jag vill lätt få in den i min artifact lek. Jag vill skriva, därför skriver jag dessa meningslösa texter här i hopp om att någon ska läsa. Jag tror jag ska åka hem imorgon och sätta mig med penna, papper och min gitarr för det var länge sedan jag skrev musik, länge sedan lusten, orken och inspirationen fans där. Att jag börjat skriva här på bloggen är dock ett bra tecken att min lust att skriva kanske kommer tillbaka, kanske blir det en ny novell som kommer med i en bok, vem vet. Jag är fortfarande jävligt stolt över att jag fått klarblåa ögon publicerad i en bok, visst att det inte är något jag får pengar för men fler folk kan läsa den och det är bra. 

Jag finner inspiration i mörkret, jag finner inspiration i depressionen och i att må dåligt. Jag vet att det inte är bra och att det inte alls ska var så men ibland gör det så att jag faktiskt vill fall ner i det där djup mörkret. Ibland vill jag be någon fixa piller till mig så jag kan dansa med demonerna och hallucinationerna men egentligen, egentligen djupt där inne, som en underbar vän sa till mig, så vill jag bara bli frisk och fri. Jag vet att det kanske inte finns något som är helt frisk i min värld men det finns hopp om att leva utan demoner i huvudet som kan börja skrika när som helst, det hoppet är jävligt litet men jag kanske har hittat ett litet ljus i en vän som förstår och andra vänner som kanske inte förstår till fullo men som ändå vill mitt bästa och som gör slaget lite lättare att utkämpa. Tyvärr måste man nog falla innan man kan resa sig igen men jag försöker att inte göra det, jag försöker att balansera åt rätt håll även om det är svårt.

Detta blev en mycket djupare text en jag hade tänkt mig från början men så kan det bli när man har denna lusten att skriva jag hoppas bara att jag kan skapa något fint, något som kan visas upp och inte hamnar bland alla andra texter på ett block i min låda hemma som ingen läser.

I know it hurts too much

I know that you're scared

I know you're running out of trust

And wishing you were dead

But in your misery

You're not alone

So, come share your tears with me

And witness it all go wrong

I know it, and I feel it

Just as well as you do, Honey

It's not our fault if death's in love with us, oh, oh

It's not our fault if the reaper holds our hearts

//Jerry Andersson