Jag ler igen, även när jag är ensam

Jag vill skriva igen! Ja det är något att vara glad över. Jag skriver massa här i brist på mitt block och en penna, det ligger i min väska hos Daniel. Det är svårt att skriva klotter på datorn, speciellt då folk kommer läsa det här men va fan lätt värt att skriva ändå. Åh jag har saknat denna känslan jag har nu, känslan av att orden bara flödar ur mig i vackra rader, okej inget här är så vackert men vänta tills jag får tag i mitt block då ska jag skriva om stjärnklara nätter och soluppgångar. Jag vill skriva om ögon, vackra ögon i natten som möter min blick och man vet att där finns något speciellt, något rent och vackert. Att mitt förhållande tog slut kanske var det bästa som hänt mig på länge, det plus att jag träffat massa nya underbara vänner. 

Att en känsla kan ändras så över en natt? Visst jag mår inte bra men nu känner jag en glöd som är värd att kämpa för. Jag vill skriva ord igen som får mig själv att rysa när jag läser dom, kan jag lyckas med det? Kan jag igen faktiskt lyckas beröra folk med det jag skriver? Jag älskar feedbacken jag fått på vissa texter jag skrivit, när folk har sagt att dom får dom att gråta, Åh underbart! För tårar är så rena och vackra och när det är något som jag satt på papper som gör någon annan berörd till tårar ja då lyser jag. Jag skulle kunna sitta här hela dagen och skriva inlägg efter inlägg med massor av ord och meningar i olika former. Fan va jag älskar att skriva när orden kommer så lätt, så fritt och enkelt. Har mitt förhållande varit en mörk skugga över mig som hindrat mig från att skriva? Ja kanske och se jag ser något positivt i alla den här skiten igen, jag kan skriva. 

Förstår ni känslan  när man sätter sig ner med en penna och ett papper och sakta så börjar ord bildas på det, ord du inte trodde du hade, ord som Med vacklande steg. Visst är det en väldigt sorglig text men den handlar om kärlek, kärlek så jävla stark att man är bered att följa personen in i döden och Ville Valo skrev "Baby join me in death" och det är just vad den texten handlar om. Jag har nog aldrig spelat den låten live för någon men det kanske är dags snart för jag tror den kan skapa magisk stämning och en låt som handlar om att inte ens döden kan skilja dessa två älskar åt, hur vackert är inte det? Eller är det bara jag som är knepig? Är det ett bra tecken att jag sitter och ler för mig själv för att jag skriver? jag tror det. Varför har allt blivit så jävla enkelt att handskas med helt plötsligt? Vad hände i går natt som jag inte vad medveten om? Vilka ord var det som satte dessa tankar i rörelse och gav mig lust att kämpa, lust att stå upp och slås mot dessa jävla demoner? Jag vet att jag är starkare än dom, jag vet det för jag har besegrat dom förut och jag tänker göra det igen. Jag säger bara BRING IT ON BITCHES! Ge mig bara lite chocklad och en axel att stödja mig mot ibland så ska du, ni, få se mig resa mig upp och njuta av livet igen, bara snälla tro på mig så ska ni få se vad jag kan göra. 

I come back to life again
The closest I've ever been
Return to where I began and it's bliss in the end
If you'll find me there, wake