You'll never walk alone

Förstår ni hur skönt det är att vakna en timme tidigare än man ska gå upp och känna sig utvilad? Att resa sig, gå bort till fönstret och öppna det och mötas av en jävligt vacker dag. Solen som skiner över havet och så är det helt vindstilla, bättre start på dagen kan man inte få. Att sen mitt knä börjar försöka döda mig igen så fort jag går några hundra meter är intressant, borde kanske kolla upp det men vem orkar det? Igår blev jag totalt facerapead då Matte och Danneboy gjorde en facebook till mig under dödshot...typ. Så nu har jag facebook woho.. or not? Jag vet inte än har försökt förstå mig på den där jävla appen i en dag nu men det går inte så bra, den förvirrar mig.  Min kropp skriker verkligen efter koffein, hejkomochhjälpmiginteallsberoende. Någon på det här stället borde gå upp och sätta på kaffe, jag orkar inte sitter ju här och skriver istället.


Walk on through the wind,
Walk on through the rain,
Though your dreams be tossed and blown....


Walk On! Walk On! With hope in your heart,
And you'll never walk alone